kön, biologiskt betingat eller en social konstruktion?

Standard

De senaste veckorna har jag läst sociologi och vi har där pratat om bland annat könsbegreppet och genus frågor. Det finns många olika sätt att se på detta med kön och det är säkert så att dessa olika beskrivningar i mångt och mycket hänger ihop och överlappar varandra. Därför är det ett väldigt intressant ämne att ta upp, eftersom det kommer förmodligen komma upp en hel massa olika förklaringar och beskrivningar som leder till att vi kommer mycket närmare någon slags förståelse för begreppet. Men åter till huruvida det är biologiskt betingat eller en social konstruktion.

Utifrån vad som kallas biologisk determinism eller genetisk determinism ser man på kön som inget vi kan rå över huruvida män och kvinnor blir som de blir. Utan det är bara något som vi genom naturen blivit skapta till. Oftast bortser man helt ifrån huruvida socialiseringen av oss formar två distinkta könsroller. Detta i kontrast till hur man ser det inom social konstruktivismen som i sin mest radikala form förklarar kön som något som endast går att relatera till sociala konstruktioner. De menar att det är något som vi skapas till utifrån de för tillfället existerande normer, för vad som är manligt respektive kvinnligt, i samhället. I en lite mildare form så bortser man inte ifrån vissa biologiska skillnader men ser dessa som ytterst irrelevanta för könskatergoriseringen.

Vad tänker du? Hur förklarar man kön? Är det positivt/negativt att vi har en uppdelning? Ska vi behålla det som det är eller bör vi förändra?

Skriv och kommentera!

Väl mött!

/J

7 responses »

  1. Detta är ju ett mycket hett ämne som diskuteras inom många olika kunskapsområden just nu inte minst inom skolverket.

    Huruvida könsroller är biologiskt betingat eller endast en social konstruktion så tänker jag att det är lite utav varje. T.ex. att det är kvinnan som blir gravid, föder och sedan ammar barnet är ju helt och hållet biologiskt betingat. Att det sedan är övergripande kvinnor som utbildar sig till ex. sjuksköterskor och barnskötare tror jag är ett resultat av en mycket omfattande social konstruktion som har pågått i tusentals år. Sen om detta också går att hänvisa till någon slags biologisk förklaring som visar att kvinnor skulle ha ett mer omhändertagande beteende rent fysiskt p.g.a. hormoner eller nåt så skulle jag inte bli förvånad.

    Men det är helt klart intressant att fundera på vad som är biologiskt fastställt och inte. Även om det inte har någon vidare betydelse idag då vi kan bestämma i stort sett fritt om vi vill ha vagina eller penis. Skulle gärna vilja läsa andras kommentarer på detta.

    Fred!

  2. håller med Petter om att jag tror att vissa delar är biologiska medan andra är mer socialt betingade. Det som jag tycker är intressant i Petters resonemang (eller ska jag kalla dig voltorps) är om en social konstruktion som pågått i tusentals år är något som blir permanent i vår kulltur eller om det kan brytas i och med varje ny individ som ”utsätts” för ett annat sätt att tänka. Eller är det kört i och med att sonen ser upp till pappan och vill vara som honom och dottern ser upp till mamman och vill vara som henne…. vet att detta inte alltid är fallet men det är nog ändå någon form av norm. därmed inte sagt att båda föräldrar inte påverkar barnet.

    • Petter & Alfred: Jag tänker nog att det är max 10%biologiskt och 90%sociala konstruktioner.

      Men för att problematisera ämnet ytterligare så kan man ju som man också amma. Det finns mjölkkötlar i de manliga brösten också. Så frågan är ju om det är socialt accepterat att män får amma eller inte, vilket är tydligt att de inte får. Frågan huruvida kvinnan är den som blir gravid ter sig ganska komplex också eftersom det finns vissa djurarter som fortplantar sig på helt andra premisser, och man har sett en utveckling mot att det ena könet blir mer eller mindre nödvändigt. Det finns till och med forskare som tycks se tendenser att detta håller på att evolveras fram hos människan. Om detta stämmer så kan man kanske dra slutsatsen att det inte är annat än sociala konstruktioner hur vi formas till de olika könen. Men som du säger kan man numer som man operera in en livmoder varpå han istället kan vara den som är gravid.

      Harriet Clayhills skriver i boken kvinnohistorik uppslagsbok (1991) om det här med arbetsfördelning och de processer som leder fram till att kvinnor är över representerade inom de obetalda arbetsuppgifterna samt vårdande yrken:

      Kvinnor slussas därmed till områden där det är lätt att få flextid, dvs till vårdande yrken och tjänande yrken. Detta konserverar i sin tur uppfattningen av kvinnans plats som ett biologiskt öde. Kvinnors fortsatta dominans när det gäller vården av små barn, egna och andras, bevarar sedan det psykologiska och sociologiska mönster som garanterar att det inte heller i nästa generation kommer ske några djupgående förändringar.

      Detta kan vara intressant att diskutera för att kunna bryta de långt gångna normer om vad som är kvinnans plats i hemmen.

      Angående det du skriver Alfred om de nedärvda sociala konstruktionerna så tror jag absolut att det går att förändra. Det kan man se historiskt sätt genom att normerna för vad som är manligt och kvinnligt har successivt förändrats genom åren. Under till exempel renässansen var det typiskt manligt att vara smal och tanig, gilla poesi och vara romantiker. Medan idag är det helt andra saker som styr huruvida du är man eller kvinna.

      Som Petter tar upp skulle det vara väldigt intressant att fundera över vad som verkligen är manligt och kvinnligt.

      Väl mött!

      /J

  3. Det finns en stam där männen tar hand om barnen medan kvinnorna jagar/samlar mat. Detta är logiskt då de bär omkring barnen och mannen är ”fysiskt” starkare. Bland de icke tvåfotiga djuren finns flera exempel där hanarna ruvar, lejoninnorna jagar etc. När vi särskiljer oss från de andra djuren vill vi heller inte inse att vi är primitiva djur innerst inne. Allt det vi lagt oss till med är bara sociala konstruktioner och dessa kommer med tiden att förändras då de inte är cementerade. En gång i tiden bar män ”klänningar” och kvinnor har inte alltid burit byxor! Detsamma gäller all yttre attribut då det är lättare att följa dessa förändringar i världshistorien. Om man ska tala om stammar igen så tycker jag att det är intressant att man sällan ser någon som har mer än höftskynke på sig, inte män och i synnerhet inte kvinnor.

    Det som är svårast med dylika frågeställningar är att det inte går att få ett ”absolut” svar då all statistik är solkad av omständigheter och man kan inte sätta fingret på varför en människa är som den är, det är för många faktorer. Men en sak är säker, oavsett om vi vill det eller inte, kommer vi bli som våra mammor resp. pappor. Frågan är bara hur mycket?

    • Tack för att du är med i samtalet! Angående det sista du säger med att vi blir som våra föräldrar så undrar jag huruvida det är någonting bra att vi blir nästan kopior av dem. Och finns det möjlighet att bryta det? Om inte så känns det nog för väldigt många som en hopplös situation. Hur ser du på det?

      Väl mött!

      /J

  4. Det är det jag menar med den sista meningen, att frågan om hur mycket vi blir som våra föräldrar är det vi kan förändra. Vissa drag kommer vi oundvikligen få. Men är man medveten om att detta är fallet, och aktivt tänker på sina handlingar och sitt beteende så tror jag att man kan förändra sitt öde till stor del. Samma sak gäller när det kommer till mans- och kvinnoroller. Att är man inte alls medveten om att det finns (som många vill tro, att nej, men i Sverige är vi jämställda) så kan man ju inte heller motverka dem.

    Tyvärr är det så i de flesta fall att för att förändra måste man vara självkritisk och självrannsakande, och det är inte många som orkar ta den striden med sig själva.

  5. Du har rätt i det du skriver A. men räcker det med att vi tänker på det och medvetet försöker undvika? Eller krävs det någonting annat? Och varför orkar inte människor vara självkritiska? Vad ska man göra åt det i så fall?

    Detta är de frågor vi bör ställa oss eftersom vi, precis som du säger, endast genom att belysa svårigheterna kan förändra de destruktiva mönster som leder till större obalans i maktförhållandena könen emellan. Som ett inlägg på det du skriver om att man inte är medveten om rollerna kan man numera skönja en tendes till att man tror att det ”är lugnt”, eftersom vi har det så jämställt att man missar de dolda. Dolda saker ser man inte, samtidigt som det som är dolt nog också är det mest ”farliga” i detta. Men jag tror inte det är omöjligt att motverka. Bara att vi måste belysa det för varandra, samtala kring det. Annars är det nog kört!

    Så vad borde vi göra?

    Väl mött!

    /J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s