bryta eller bli bruten?

Standard

En önskan som har funnits hos mig, ända sedan unga år och som fortfarande finns, är att få vara betydelsefull. Ja, det är att vara självgod! Men om jag fick drömma lite så skulle jag vilja bli omnämnd i historieböckerna som någon som gjorde stora saker för världen. För rättvisa. För hållbar utveckling. För djurrätt. För jämställdhet och alla de där bra sakerna. Att bli omnämnd i historieboken kanske jag aldrig blir och det hade varit att nå stjärnorna, men jag nöjer mig inte med mindre än att jag får några människor runtomkring mig att tillsammans med mig påverka varandra mot det bättre. Det är dels varför bloggen finns. Att vi samtalar här, är för mig ett sätt att få  bollen i rullning. Jag är ganska trög i starten och förhoppningsvis så ändras det successivt i och med er och det ni bidrar med. Samtidigt finns det en förhoppning att inte behöva få stå ensam i denna strävan mot ett bättre samhälle. En bättre värld till och med.

Vad är det som krävs är den stora frågan. Jag har ett par kompisar i min omgivning som på många sätt(förmodligen alla) har kommit längre på den här vandringen. De har tagit steget mot aktivism och ibland också civil olydnad för att uppnå en bättre situation för människor. (Läs här om ni är intresserade!) Vad anser ni om den här typen av aktioner för att uppnå förändring? Är det ok att bryta mot lagen för att påverka samhällsutvecklingen? Finns det några alternativ för att få politiker att ta oss på allvar?

Det här är en lista från wikipedia på saker man kan göra för att få människor att lyssna:

Vilket skulle du kunna tänka dig respektive inte tänka dig att göra? Motivera! Skulle du kunna tänka dig att ta ett fängelsestraff för att du, genom att hjälpa någon annan, gjort något olagligt?

Pelle Strindlund gjorde 2008 en aktion mot en militäranläggning tillsammans med några andra, då de hamrade på några artilleripjäser. Pjäserna skulle exporteras till något land för att användas i krig. Han fick tre månaders fängelse för detta. Tycker du att han gjorde rätt? Borde fler göra sådana här typer av aktioner, kanske till och med du och jag? Finns det inte ett moraliskt ansvar att kämpa emot orättvisor och krig när man ser dem?

Visst kan detta kännas som ett stort steg att ta. Kanske behöver man inte hamra på vapen, men vad finns det för myrsteg att ta till att börja med? Om man gör aktioner på olika sätt för att uppnå ett bättre samhälle kanske man trots allt, i en liten spalt i någon liten bok, omnämns som en människa som åtminstone gjorde något för en bättre värld. Men det kanske är för mycket begärt, eller? Om vi inte gör något och bryter mot lagen för orättvisor så kanske vi slutar att bry oss till slut och istället blir brutna människor som inte längre ser sina bröder och systrar. Är det vad vi vill?

Väl mött!

/J

21 responses »

  1. Nu kommer det säkert storma massa motsägelser här men, det är väl det som är grejen med bloggen va..?

    Jag fattar inte grejen med att hålla på..? Vi har ju tydligen inget att säga till om ändå, så varför skulle folk lyssna på en enstaka person som gör något extremt?
    Det känns som att dessa personer bara gör såhära för att få lite uppmärksamhet i media och status hos sina vänner, för när har det någonsin hjälp att EN eller ETT PAR personer protesterar mot något?
    Tror de att man får en bättre respons av att bete sig som idioter?
    Nej, jag tror att alla i Sverige skulle må bra av liten kurs i konflikthantering och kommunikation, det kanske till och med vore en god idé att lägga in det som ett ämne i grundskolan?

  2. Kul att du ger dig in i diskussionen! Och ja, det är det som är meningen med bloggen!

    Jag tror att det kan få ett visst genomslagskraft att göra dessa typer av aktioner, men som du säger borde de kanske vara ett större antal, som engagerar sig för att uppnå större resultat! Men att dessa människor skulle göra det av status skäl ser jag som osannolikt och något som på sin höjd förekommer i tonårsgäng.

    Men för de seriösa personer som ”håller på” tror jag också det är ett sätt för dem själva att inte bara vara passiva åskådare till de orättvisor som dagligen förekommer runt om i världen. Så idioter skulle jag kanske inte kalla dem, utan skulle snarare kalla dem människor med ambitioner om ett bättre samhälle.

    En bättre värld är inget som kommer av passivitet men det är möjligt att detta inte är den rätta vägen. Vad är i så fall det? Att du tycker detta är fel väg är ganska tydligt men vad är alternativet?

    Väl mött!

    /J

    • Jamen man kan väl skriva ett brev, eller som det står ovan, namnlistor eller så.. Eller kanske komma med andra förslag till de som bestämmer. Som sagt – kommunikation!
      Sen funkar väl säkerligen inte detta heller för att få någons vilja igenom, för då skulle ju ingen någonsin vara nöjd… Så om det kanske bara är, säg exempelvis 100 000 svenskar, som misstycker med det som är bestämt och resten tycker att det är bra så som det är? Vem ger då dem som utför aktionen rätten att tro att det är deras sätt som är det rätta sättet?

      • Att hamra på vapen är också en typ av kommunikation då man säger: vapen är inte ok! Att skicka namninsamlingar till politiker är väl en bra grej, men det stoppar nog inte vapnen från att döda någon i ett annat land, medan att förstöra dem faktiskt gör det.

        Ska man göra något överhuvudtaget om man ser en orättvisa? Och ska man i så fall göra saker som betyder något? Att skicka en lista har nog inte samma genomslagsktaft som att kedja fast sig vid ett plan som ska skicka flyktingar tillbaka till en säker död i sina hemländer. Eller vad tror du?

        Väl mött!

  3. 🙂 Dels hoppas en väl på att kunna få fler med sig, och det är knappast bara en eller två som agerar. Om många agerade direkt istället för att överlämna ansvaret till politikerna så skulle saker kunna förändras, och det har också hänt historiskt många gånger.

    Dessutom ligger det något i det J antyder i inlägget, att man riskerar att bli kall och cynisk om man bara media-konsumerar elände utan att agera.

    Mer konlikthantering är bra, det håller jag med om. Hellre samtal än vapen.

    När det gäller idotin så ligger det nog i betraktarens öga. Från mitt perspektiv så är idiotin snarare att tjäna feta pengar på vapenexport till diktaturer eller att massavvisa människor till krig och förföljelse än att protestera.

    Sen kan det nog ligga något i detta med uppmärksamheten och statusen, det är värt att diskutera. Men att sträva efter att vara en god, laglydig medborgare som alla gillar är något man kan göra av samma skäl.

  4. Vi postade tydligen samtidigt. Min kommentar var alltså tänkt som ett svar till den första kommentaren, och det var inte meningen att det skulle bli en smiley, utan den första kommentatorens signatur. Ursäkta förvirring.

  5. Skitbra initiativ till bloggen!

    Jonas L, jag tolkade din smiley som att du i största allmänhet var glad över samtalet, och det tyckte jag var trevligt!

    ”Från mitt perspektiv så är idiotin snarare att tjäna feta pengar på vapenexport till diktaturer eller att massavvisa människor till krig och förföljelse än att protestera.” Mycket bra sagt!

    Att hålla lagen för att hålla lagens skull känns inte intressant för mig. Jag tycker att det passar här att ifrågasätta vår demokrati. Vilka är det som får komma till tals? Vilka är det som sätter reglerna? Jag upplever inte att jag har varit med och bestämt att Sverige ska exportera vapen. Känner ni det?

    Jag tycker att det är modigt och stort med de aktioner som syftas på här! Jag är inte säker på än hur mycket jag vågar riskera för en aktion. Att hamna i svenskt fängelse skulle jag vara ok med, men är osäker på de andra konsekvenser det kan få för framtida jobb och så vidare. Jag och min man kommer vara med er i framtiden, vi får se till vilken grad.

  6. ”Jag är inte säker på än hur mycket jag vågar riskera för en aktion. Att hamna i svenskt fängelse skulle jag vara ok med, men är osäker på de andra konsekvenser det kan få för framtida jobb och så vidare.”

    Håller med dig Sara, jag har vänner som dragit på sig rejäla skulder till kronofogden och stora företag pga av olika aktioner. Jag väljer att se de som martyrer som offrar ”svenssonvälfärden” för något större och viktigare. Jag vet inte hur långt jag skulle vara villig att gå frivilligt…samtidigt är jag lite avis på att dessa vänner redan har gjort sitt val och kan köra på ”fullt ut”, och blir välsignade i detta.

    Jag tror dock att det finns väldigt mycket som inte direkt bryter mot lagar som ändå kan väcka den typen av uppmärksamhet som Pelle Strindlunds aktion m.fl. gör. Jag tror man ska vara kreativ!🙂

    Fred! / petter

  7. kul med alla bra kommentarer!

    några tankar..jag tänker precis som en del av er nämnt att vi behöver leva aktivt för att inte bli apatiska. Det är allt för lätt att falla in bekvämligheten och sitt ta-hand-om-sig-själv-först-och.främst-liv och det tror jag att vi aktivt behöver jobba emot.
    i ett bekvämt sverige behöver vi utsätta oss för sådant som är obekvämt, det som berör och gör illa andra, att finnas för andra – i det finns livet.

    Sen tror jag att de frågor som föds i samtal/diskussion/aktioner av olika slag är minst lika viktiga som det som faktiskt aktivt görs. Att lyfta frågor som här på bloggen tex lyfter och visar att livet är lite mer, lite större, svårare, vackrare. Även om svar inte finns så lär frågorna oss att det finns mer och större och annorlunda och bättre.

    Jag tror absolut att det är viktigt att våga offra viktiga saker för något större, som att hamna i fängelse osv. världens lagar är då sannerligen inte alltid bra. men jag tror att det är viktigt att lyfta att det inte är ENDA vägen – samtal, småsaker i vardagen, ja val i vardagen framförallt, är så otroligt viktiga. tror att många inte orkar och vill eller vågar då det blir ett paket av det hela. utan att göra avkall på att ett liv borde vara ett aktivt liv för skapelsen och varandra behöver vi ändå hitta medel att nå de som vill men inte vågar eller vill hamra på vapen.

    Fred.

  8. Håller med Johanna om att det faktiskt inte behöver vara så radikalt att vara aktivist – Och Petter, ja, det måste ju finnas effektiva sätt att påverka om vi är kreativa! Jag har hela tiden tänkt (eftersom jag är en mes, inte rädd för fängelse men folk i största allmänhet) att det viktigaste jag kan göra är att försöka leva som jag lär. Det är oerhört svårt för det involverar alla val man gör! Men det bästa med det är; Att jag får en klump i magen varje gång jag ser något fel och inte säger något, men känner hur mitt hjärta växer varje gång jag ger mig in i en diskussion mot människor som är bittra och hatiska! Det är inte sant att det inte spelar någon roll vad en person gör. Allt måste ju börja någonstans, eller hur?

  9. Jag håller med er både Johanna och Angelica. Det måste finnas sätt att nå ”medelsvensson”, som precis som jag tycker mycket men gör lite och som absolut inte vill kliva ur sin bekväma sfär.

    Jag har själv lockats till att blir mer aktiv i mitt ansvarstagande för omvärlden av andra människor som visat att det är något spännande, meningsfullt och lustfyllt. Det tror jag är viktigt. Att inspirera genom glädje och kreativitet så det inte bara blir fördömanden och tråkig motsträvighet som så ofta förknippas med motstånd.

    Jag tror inte att det finns ett egenvärde i subgruppers aktivism, (vilket det verkar som vissa tror). I det stora hela behöver idéer få genomslagskraft och bli till rörelser för att det ska ske förändring. Men jag tror att förändringar alltid startar i form av ev. subgrupper som avviker från det ”normala” i något avseende.

    / petter

  10. Förlåt, jag tror det blev lite långt. Men men…

    En gång läste jag alla kommentarer på detta inlägg, men nu har jag glömt vad som stod och är för lat för att läsa igen. Så jag hoppas att det jag nu skriver inte bara är upprepning av vad någon redan skrivit.

    Jag tänker på alla som inte tycker att det är okej med civil olydnad, undrar om de har tänkt på att det mesta (eller i alla fall väldigt mycket) av de friheter och rättigheter som vi i Sverige har idag har sin grund i just olagliga aktioner och händelser. De med makten vill i allmänhet inte lämna ifrån sig något av den och ser därför alla handlingar som på något vis äventyrar detta som ett hot. Ett hot som måste stoppas.
    Ett exempel är musikindustrin. De håller på att förlora den makt de har över världens musik, därför gör de allt de kan för att styra lagstiftare så att de ska få behålla den. Detta t.ex. genom att kriminalisera alla som delar musik på internet och sedan få staten att lägga resurser på att jaga de som bolagen tycker gör något fel.
    Detta är kanske lite löjligt exempel men man kan lätt (med några små ändringar) passa in det på väldigt många andra industrier, så som kött- eller vapenindustrin. Det är egentligen skrämmande när man böjer sig för bolags särintressen bara för att våra lagstiftare låtit sig luras/övertalas av de med stor plånbok.

    Hoppas någon orkar läsa detta och kanske tycker det inte är helt knäppt.

    //gustav

    • ( Jag ser det som en stor bedrift av dig att du orkat läsa alla kommentarer!😉 Vi funderar på om vi ska begränsa textmängden i kommentarerna så att det är lättare för nya läsare att komma med i samtalen. Men för den som orkar har man ofta även utbyte av långa kommentarer. )

      Jag håller med dig, det finns mycket likheter med den typ av lagstiftning som gäller kring copyright inom musikindustrin och lagstiftning kring vapenexport m.m. där man kan ana att själva syftet med vissa lagar inte är att skydda människor utan snarare dess egendom eller tillväxten av egendomen. Jag måste erkänna att jag har dålig juridisk koll när det gäller musikindustrin, men det känns lite väl stramt och ofritt.

      Men frågan är om det borde vara helt fritt att ladda ner musik och dela med sig av musikfiler utan någon form ekonomisk garanti för upphovsmännen?

  11. Gustav: Kul att du kommenterar! Och jag håller med dig fullt! Det finns precis som Petter menar en tendens att numer inte fokusera lagarna till att skydda människor utan egendomen! Är det så att ting har blivit viktigare än liv? Det tycks så! Hur får vi i så fall bukt på det? Jag tror vi måste försöka jobba på ett sätt så att makten fördelas lika, eller slutar att existera. Jag vet inte om detta är möjligt, att den skulle kunna upphöra att existera. Skulle vara intressant att se vad ni tänker! En kompis till mig beskrev en gång att en bra ledare(underförstått maktinnehavare) är någon som alltid underställer sig andra människors behov och hjälper dem! Jag tycker det är en liten naiv förhoppning på människors godhet, men det ligger nog något i detta, eller?

    Petter: Som jag tidigare i kommentaren skrev så håller jag med dig i din analys av maktförflyttningen från liv till ting. Bra beskrivet! Men din fråga på slutet är kanske just detta som är problemet. Att inom även denna branch finns det en suktan efter tillväxt precis lika mycket som i vilken annan branch. Kan musikbranchen bli helt hållbar, utifrån ett kapitalistiskt perspektiv? Så det blir lite motsägelsefullt att kritisera tillväxt och sen ska det kretsa kring pengar i alla fall, mest från bolagen men också från artisterna. Det man har fått av intet ska man ge av intet. Men i en värld där det materiella styr kanske det är lite naivt att säga att: släpp allt fritt, men kanske är det just när vi gör det som vi bryter mönstret. Medborgarlön, skulle det vara nått? (ofärdiga tankar!!!!)

  12. Att det över huvud taget finns ett behov av aktivism tycker jag är befängt. Hela idén som vårt moderna samhälle bygger på är befängd.

    Är inte hela vårt samhälle egentligen baserat på ett tyst samtycke om att saker ska vara på ett visst sätt, utan att det egentligen finns några argument för varför det ska vara på just det sättet? Ta bara det här med lagen till exempel, jag föds in i ett land, och i och med det ingår jag på något vis ett osynligt kontrakt med det landets regering om att följa vad de säger, och skulle jag bryta mot det här kontraktet så får jag betala för det. Hela idén om staten över människan är så fruktansvärt skev, staten är uppbyggd av människor och styrs av människor, och på något vis får de här människorna mer makt och mer att säga till om än alla andra. Visst, jag kan välja ett parti som får representera mig i riksdagen, och sedan lita till att de faktiskt tar upp frågor som jag anser viktig, eller att de håller vad de lovat som gjort att jag röstat på dem. Jag säger i princip: Här får ni min röst, gör med den vad ni känner för. Och mitt enda egentliga sätt (inom lagen) att ändra något är att själv ge mig in på den arenan.

    Men om jag inte tycker att det fungerar som det borde i dagens samhälle? Vad gör jag då? Startar en grupp på Facebook? Skriver arga insändare? Eller blir jag aktivist, för att visa på att saker och ting är väldigt fel med det system vi har i dagens läge?

    För att återkomma till det osynliga kontraktet…
    Det känns som att vi idag inte ifrågasätter varför världen och samhället fungerar som det gör. Varför ska jag betala staten för att få rå om en bit mark? Hela den här grejen med att egentligen äga en bit av jorden är ju bara den befängd. Vi blev satta till jorden för att rå om den, och det första vi gör är att kasta oss över en bit mark och skrika ”DEN HÄR ÄR MIN!!” Jorden är vår, vi tillhör den lika mycket som den tillhör oss, men istället för att inse att alla människor har samma rätt till den, så har vi valt att ingå i ett samhällssystem där vissa bestämmer allt och andra inget.

    Hoppas ni förstod något av det här…

    /Robin.

    • Sjukt bra kommentar som beskriver problematiken mycket enklare än vad jag skulle förmå! Samtidigt som man inte ska luras av att det stannar där, och det tror jag inte att du gör robin, du är skillad att beskriva det enkelt och konkret! Jag kan därför inte kommentera detta då det skulle vara att göra dig en otjänst! ”two thumbs up” och ”unforettebel”! (som det står på en thai kopia av filmen ”elephant” i bokhyllan!!😀 Vilket i sig kan analyseras utifrån det du beskriver om ägande men med utgångspunkt i fattigdom kontra piratkopiering, men det är en annan ”plåtbit som det står en siffra på som vi har döpt till fem och sedan lagt ett värde i!”)

      • Haha, ja det här med pengar är väl ett rätt tydligt exempel på människans vansinne egentligen? Att lägga ett värde i en bit papper eller järn, och säga att den är värd lika mycket som x antal varor… Mycket kan man säga om människan, men påhittiga är vi i alla fall!

  13. Det är väldigt intressant och på sätt och vis avslöjande när man ställer sig själv den frågan om vad är ägande? Hur kan jag säga att något är mitt. Tänker på de filmer man sett där nybyggarna i USA springer ut på enorma fält för att först hitta den bästa bit mark för att där sätta ner sin flagga och sen hävda att ”detta är mitt territorium”!

    Jag tänkte på det när jag bodde i Örebro och blev av med min cykel några gånger, tänk om man kunde ha det så att man bara ställde sina cyklar olåsta och så kunde vem som helst som behövde använda den. Så om jag blev av med ”min” så kunde jag bara ta en annan cykel som stod olåst, I städer som Örebro kryllar det ju av cyklar så jag har svårt att tro att nån skulle lida brist om det var så….jag skulle tycka det vore ett häftigt expriment.🙂

    fred! / p

    • Det vore onekligen ett intressant experiment! Man skulle kunna starta någon liten rörelse, där alla märker sina cyklar, och ser man en cykel med den märkningen så vet man att det är en man får ta. Vore kul att se ifall det funkar, och hur många som blir med på det hela.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s